till bestefar

Mellanstadiet. En tid då man gick upp femton minuter innan man började skolan, kammade håret, tog på sig prasselbyxorna som var det hetaste man kunde ha, hett som ugnen, och traskade iväg med gympapåsen hängandes på axeln. Livet var ganska smärtfritt. Men en dag, som inleddes av magknipångetskänsla på grund av en dum engelskaläxa, var inte smärtfri. För ovanlighetens skull var jag osams med min vän, som vi kan kalla sonja. Efter många timmars tystnad och många diskussioner genom ögonflaxande skickade hon en lapp till mig där det stog "ska vi bli vänner igen?" Med ett sammanbitet leende och med en blyertspenna i handen som kunde tränga igenom tånaglar så svarade jag på hennes fråga och skickar tillbaka lappen med hjälp av en medlare. Sonja tar emot lappen, gapar och springer häftigt ut genom klassrummet. Varför är hon sur nu då, funderade jag för mig själv, jag skrev ju "OK" på lappen. Medlare kommer tillbaka till mig efter en stund och visar mig lappen. Till min förskräckelse ser jag ner på lappen och ser att jag skrivit "KO". Det ska nämnas i sammanhanget att sonja var den överviktiga flickan i vår klass.