på jobbet
bussen här är annorlunda.
Jag har även märk att man ropar om man ser någon springa efter bussen. det är din plikt som passagerare att hjälpa andra passagerare att ta sig på bussen. överlevland. Inte som i sthlm där man sitter tyst och där buschaffören ser dig i spegeln men som ändå blinkar ut och lämnar dig där ensam i regnet. hytta med näven. (anna)
Du ropar även tack till chaffören när du kliver av. fint. fint band mellan passagerare och chafför.
Gå
Vid övergångsstället på väg till skolan stod jag denna morgon. som vilken morgon som helst var jag totalt inne i mina djupaste tankar och från ingentans blev jag plötsligt avbruten. Avbruten av en välklädd affärskvinna i en svart BMW som kör upp bredvid mig, rullar ner fönstret och säger " jag älskar ditt hår, otroigt snygg frisyr". "eh Tack!" blev mitt svar. trevlig prick den där kvinnan. Att göra sig besväret att stanna och stoppa upp trafiken för lite hår. sådana älskar vi. Men allt höll på att förändras i nästa sekund, från glatt leende till sur citron då en fågel sket, den sket 30 cm från mig. död. jag fick inget på mig men bara att höra plasket mot trottoaren fick mig att rysa till. Puh. Jag överlevde. Glatt gick jag vidare.
Vikarier. Ett släkte för sig.
Dagens vikarie.
"Har jag berättat för er när jag var i Italien och karva i marmor?" JAAAAAAA det har du gjort, det gjorde du sist vi hade dig, och ja du pratade om dig själv i en timme och om vilka fantastiska saker du gjort i ditt liv och om saker du sett.
Han är den vikarietypen som man inte vet om han är konstat hög eller om han bara fått ett elakt virus på balansnerven. Att inte kunna stå still på en punkt utan konstant vingla omkring kan inte vara det roligast tidsfördrivet som finns, eller så tycker han det, vem ska jag vara att dömma honom. Den här vikarien har också en tendens att dra ut på oooooooord i slutet av meningar. Kan det vara så att han inte vet vad nästa mening ska vara och därför behöver han en fjärdels sekund för att lista ut det. Mycket möjligt. Han är även den som ALLTID avlutar meningar med ordet "okej" i en frågande ton. Jag vill inte svara ja får då måste jag lyssna på hans harang om hans resa till Korea och vad han gjorde där.
Riktiga Människor
Ostron. Tabasco. Citron. Vi börjar dagen med det här
Man kan också deala i Los Angeles
Men framförallt kan man vara obekväm i Los Angeles och rida tjur
Annars är det roligast att sjunga "tooonight we are young....."
Rullande ögon
The sweeeds gör entré
En tid har gått. Min tid har gått. Er tid har gått.
Jag är nu ensam svensk kvar.
Eller. Det finns i och för sig 499 andra svenskar på min skola. Men de är inga roliga svenskar. De roliga svenskarna har åkt hem till svealand.
Frågan är, Hur fördriver du tiden Linnea? Hm, låt se. Jag lyssnar på hundskrället som flyttat in i lägenheten mitt emot. "Kära nån, kan en hund låta så?" tänker jag varje gång jag kommer hem på eftermiddagen. Den låter som en korsning av en strandad knubbsäl på Hawaii och en underlat som fått halsfluss mitt i sommaren. Förutom det så har jag dansat loss i min ensamhet till svensk radio ,jag måste ju utnyttja varje vrå av lägenheten nu när jag är ensam. Heta tips på vad som går hem på dansgolvet på East Healy street just nu är självklart höftdansen samt glida-på-golvet-snabbt-som-ögat-med-hjälp-av-att-springa-som-en-dåre. Men den största insikten jag fått är att jag banne mig nu ska njuta för fulla gubbar mina två sista månader i solen. Jag ska le mitt colgate-leende varje dag, jag ska skratta tills jag fiser, jag ska viffta på näsborrarna i takt till mitt tysta garv och jag ska gilla nuet.
Men.
Allt det här hade varit roligare om jag haft min trogna följeslagare Anna vid min sida. Men anna, vad brukar jag sjunga? "what doesn't kill you makes you stronger", right?
CA- life style
Sitter i labb-salen i skolan och skär ut små små pappersbitar, plötsligt känner jag en doft av mat. Vänder mig om. 3D-mannen har tagit fram ett litet pentry och ställt en konservburk med bönor på. Är jag förvånad? Absolut inte.
Projekt; bygg en boll. Jag byggden en blå boll. Den rullade faktiskt, den rullade så pass bra att jag kom på fjärde plats i klassen när vi hade ett race i backen utanför skolan.
Annars har vi hängt en del på stranden mellan återbesöken och gatutjänsten. Fördriver tiden på ett rätt så behagligt sätt.
Vi har hunnit med en drive in bio. LORAX stog på menyn.
Det var som i en film. Vi fällde upp backluckan, och där satt vi och frossa i mat, godis och dryck och bara njöt.
Hur roligt kan man ha det på en bio egentligen?
Vink vink från French Press. Ett kaffeställe som får Anna att rulla ögonen
Multi
What's your name?
Linn..Camilla
Har börjat vänja mig vid att folk i skolan ropar Camilla efter mig. Har till och med fått till en hyffsad namnteckning på Camilla Engström.
Okej. så här ligger det till. Jag är folkbordförd som Camilla Linnea Engström, det står alltså att jag heter Camilla Linnea Engström i mitt pass. När jag i början av terminen skrev in mig i skolan var jag såklart tvungen att skriva mitt exakta namn Camilla Linnea Engström. Så när lärarna ropar upp mig blir det Camilla. Oerhört intressant, eller hur? Men lite spännande. får spela teater mitt i vardagen.
Väggarna är tunna och vi hör allt
vi har alla låtar vi inte uppskattar lika mycket som andra. sen finns det låtar, trots att du den dagen inte orkar röra dig en meter, som genast får upp dig på fötterna när du hör den på radion.
Exempel. Anna hatar IF I CATCH YOU-MICHEL TELÓ (AI SE EU TE PEGO), speciellt den engelska versionen. Hon får en blick som skulle kunna mörda sniglar när hon hör den.
Anna älskar Avicii - Levels. Den får henne att vicka på huvudet i sidleds och om hon är gåendes när hon hör den, bli då inte förvånad om hon gör duv-dansen.
Exempel. Linnea hatar Sak Noel - Paso . Den får henne att se svart och snabbt som en bisonoxe byta radiokanal.
Linnea älskar Foster the people- Pumped Up Kicks. Hon gör hötfdansen när hon hör den, speciellt med höger höft.
In motion
En i mängden
Har fyra olika klasser. Foto. 2-D. 3-D. Printmaking.
Jag har fyra olika medelåldersmän i mina klasser. Alla en aning speciella på sitt sätt.
Foto-mannen. en krigsveterna som vet bäst. Han vet t.ex vilket fotoredigeringsprogram på marknaden som är det bästa och billigaste. han vet allt om sin nyinköpta kamera. han vet allt om skärpedjup. han vet allt om komposition. han vet allt om slutartid. han vet allt, eller han tror det i alla fall. och såklart har jag hamnat brevid honom i klassrummet. fulländat. Så det som är behållningen av att sitta och lyssna på hans långa utläggningar är att läraren alltid sätter dit honom på ett snyggt sätt och säger att han har fel. Men tyvärr är det nog det enda som läraren är bra på. sen när blev foto mattematk? Vart tog den flummiga läraren vägen som säger "gå på känsla"? Hon är i alla fall inte i Santa Barbara kl 8.00 på fredagar i ett kallt klassrum i det yttersta hörnet av city collaget.
2D-mannen. första lektionen. "så berätta om er själva, vem ni är och varför ni vill plugga här på SBCC". till skillnad från mig som drog till med ett cheesy svar om hur fint det är här och hur sköna människorna är så berättar Randy (foto-mannen) att han är här för att kolla på söta tjejer, och skrockar. tystnad. han tillägger även att han gärna kan samåka med folk, om nån behöver skjus till skolan. tystnad. på något sätt har det blivit så att det bara sitter killar närmst honom i klassrummet. undrar varför.
Printmaking-mannen. Hissen går inte ända upp. Inte den vassaste kniven i lådan. Inte alla hästar i stellet. Hans bälte går inte igenom alla hällorna. Ej möblerat på övervåningen. Han saknar några knappar på sin fjärrkontroll. Har bara en åra i vattnet. Har inte alla sina flingor i paketet. Bara skum, ingen öl. Han har inte alla indianerna i kanoten och han har framförallt inte alla chips i påsen. Ni fattar galoppen.
3D-mannen. Använder kirurghandskar. konstant. bacillskräck? Det är ett evigt suckande från mina klasskamrater som inte orkar med hans oändliga frågor om allt mellan himmel och jord. Varför doriska kolonner ser ut på ett visst sätt och varför symmetrisk konst är symmetrisk.
kort och gott, en salig blandning
2753 bilder senare och jag är i Kalifornien
Anna är förkyld. Detta betyder att hon endast rör sig från sängen till soffan till matbordet till soffan till sängen på en dag. Så hennes mission igår var att radera alla mina 2753 bilder jag hade i min iphone. Jag kunde inte se hennes ansikte när hon gick igenom alla mina bilder men av fnysen, skratten och harklingarna att dömma förstod jag att det var rätt så underhållande. Därför tänkte jag nu dela med mig av nåra fin fina minnen från det gångna året, sånt som man inte glömmer i första taget, ni vet sånt som ligger och guppar i bakhuvudet och får en att flina till när man står för sig själv och väntar på bussen.
Början. Att komma hem till ett stockholm i april när det inte finns någon snö kvar. 
Frihet. Trots att det var några år sen nu
En riktig höjdare. Konsertsommaren var kanoners. Speciellt när man hamnar bredvid lugna norrlänningar som nickar med i takt till musiken
En sväng till Live-Long-Time. och vi hann med att skaka tillsammans med MIA
En rundtur i skärgården. 
Alla cafeer som besöktes
Besvärad. Nä aldrig
Träffade människor jag adrig träffat. och aldrig kommer träffa igen
Reste söder ut. och väster. och norrut
Tillbaka till metropolen stockholm med mina troga följeslagare
Ännu en vinter. Ännu en resa till Kalifornien bokad.
Ja just ja, vi är här nu
Lite San Francisco på det här så är man männiksa igen
Många mil har körts. Många låtar har spelats. Många vindruvor har ätits. Många hemlösa har vi gett det skakande huvudet till. En bil har vi krockats.
en exalterad anna sjungandes på, ja på vadå, ja såklart avicii.
vår första frukost i den stora staden. Har denna helg konsumerat kopiösa mängder cappuccino.
vi begav oss till hippieområdet. frossade i second hand kläder. till en början med en misstänksam anna som sällskap, men efter ett par timmar hoppade hon glatt där ifrån med två sjömansklänningar.
...jag blev där vän med Hilda.
.... tittut. from San Francisco with love
Denna stad är. FANTASTISK
här spelas candy land. ok. ett ställe som bara serverar efterrätter. OCH. du kan spela brädspel samtidigt som du mumsar i dig sötsakerna. kan det bli bättre. skulle inte tro det.
vi hamnade på toppen. twin peaks.
har kommit fram till en sak. skulle inte vilja vara rullstolsburen och bo i san fran....
Blowfish. Restaurangen som får grodor att gå i spagat och Linnea att smacka. Sushi är livet...och deras efterrätter. Wowiii¨
en lyckad helg
vi tackar och bockar för ett gott sammarbete san francisco!
Just det!
Vårt hotellrum. otroligt. blev glad varje gång jag slog upp ögonen på morgonen.
Feb. 16, 2012. Kl 23:19
Visst vi kanske äter lite väl fyrkantig mat. Har blivit en hel del Annas-kycklinggryta i alla dess former, till och med i korvform, men mätta blir vi, så ska inte klaga.
Imorn bär det av till San Francisco. Fantastico.
Ska försöka hålla räkningen under trippen hur många gånger Anna snubblar till, hur många gånger hon rullar med ögonen så att man bara ser det vita samt hur många gånger hon säger ordet "perhaps". Återkommer med statistiken.
Vad har vi roat oss med på sistone
foton; kirra gretchen
En dag.
Livet på en pinne. Eller på en pyramid i alla fall
Vilken blandning
Jag har den lilla tanten som är lika skrynklig som en välanvänd komsumkasse. Hon envisas alltid med att ha en blytung dramaten knuffandes framför sig. Hennes grej här i livet är att hitta saker, hon tar upp allt hon ser, även löv.
Jag har den lillla lilla mamman med sin lilla lilla lilla dotter som alltid är sena till skolan. De är i konstant rörelse och springer som små vesslor över gatan när det slår om till grönt.
Jag har mannen som sitter utanför tobaksaffären varje morgon och röker sin cigarett. Han ser ut att va en ganska trevlig prick som bara haft otur i livet. Han är den som säger "morning". Jag är den som ger nicken tillbaka.
Jag har mannen som tror han är hetere än hetaste stenen. Han tror att han är så het att man skulle kunna steka ägg på honom. Han jobbar med att riva upp gatorna för att sen fylla dem igen med cement.
Återigen. Välkomna till min vardag. Säg hej till dessa som jag möter varje dag på väg till skolan
Va händer i vår stad
Va händer i veckan? Lektion 3D. Göra en boll av kartong. Vi ska tävla i klassen mot varnadra om vems boll som rullar snabbast ner för backen utanför vår skolbyggnad. Första pris - äran.
Va händer nästa helg? Vi drar till San Francisco. Kirra och jag ska lära Anna att äta ankhjärtan.
Kan du vissla Annaaa, javisst kan du det
Låt mig få berätta för dig om Anna,
Anna är den som du vänder dig till om du vill ha ett exakt och korrekt svar på vad klockan i Singapore är just nu. Mig vänder du dig till om du vill ha ett analyserande och överdrivet svar på varför råttorna i vastastan är stora som krokodiler.
Anna är den som vet mycket om det lilla som du vet lite om, t.ex. varför vattnet är bräckt, om det är hon- eller hanmyggan som suger blod, när sametinget inträffar och varför vår nuvarande granne är lustig. Hon har alltså ofta en svar på allt. Du kanske inte alltid förstår svaret men dina hjärnceller kommer iaf få sig en rejäl omgång.
Det hon fördriver tiden med just nu är att läsa engelsk gramatik om nätterna. Precis, det är så fantastiskt som det låter, eller anna tycker det iaf, hon blir tydligen lycklig av det. Anna studerar engelska på distans från en svensk högskola. Det här betyder att hon går upp mitt i natten tar på sitt headset och försvinner in i cyberrymden och försvinner tillbaka till Svealand för ett par timmar. När min väckarklocka ringer 07.00 kommer hon tillbaka till USA och tar över min varma sängplats, vilket betyder att jag tar över hennes kalla plats vid matbordet.
Hur gör du Anna glad? Om du vid något tillfälle tar upp något av dessa nedanstående ämnen kan jag garantera att du blir populär hos Anna, i alla fall för en stund.
Moppsar, dvärgar, (detta beyder om du hittar en dvärgmopps är lyckan gjord för Anna) periodiska systemet, coca cola samt ämnet sjömansblått.
Mycket finns att säga om Anna....t.ex att hon inte böjde sin kepsskärm en millimeter när hon var liten utan envisades med att ha den rak som en flugvinge....mer finns att säga men det får du allt fråga henne själv om. Det jag vet i alla fall är att jag är glad att hon är med mig i Heliga Barbro
Detta är vägen
127 trappsteg och jag är tillbaka.
Vägen till min skola är ganska enkel, i alla fall om man gått den 30 gånger som jag gjort de senaste tre veckorna. Först går du rakt fram i cirka 10 minuter, därefter tar du en inte alls påfrestande lätt vänstersväng, över gatan (problem jag stött på här är att det kan ta några minuter innan det blir grönt för gående), sedan svänger du till höger, över gatan igen och du är nu ca 300 meter från skolan, grattis. Problemet nu är att det inte är 300 meter neråt utan i stället rakt uppåt. Nämligen 127 trappsteg uppåt. Inget större hinder om du har gått om tid, men om du är som jag som alltid är ute i sista sekunden kan detta bli en kämpig klättring, speciellt om du är förkyld. Det mest intressanta är egentligen att innan man påbörjar klättringen spana in hur elever laddar på olika sätt för att ta sats för att orka bestigningen tidigt en måndagsmorgon. Jag ska ge er två exempel;
Den ena eleven stannar upp innan det första trappsteget, tar några peppande andetag för att därefter börja ta små snabba steg upp för trappan, den här eleven är alltså den som trampar på varje trappsteg. Minussidan för denna variant är att man kan ses som allt för hurtig och även se lite lustig ut då detta är en mer hoppande teknik upp-ner-framåt.
Den andra eleven är den som redan på långt håll laddat upp en aggresion mot trapporna. Han har alltså bestämmt sig för att så snabbt som möjligt få det hela avklarat. Den här eleven är den som tar två trappsteg i taget. Den här varianten kan på håll tyckas vara en fräsch och snabb teknik, då den ser ut att ha en mer flytande rörelse i trappan. Problemet som kan stötas på här är att ens krafter snabbt kan svika en och redan efter halva loppet kan du känna dig besegrad av trappan.
Vilken variant är jag? Jag är den som med min väska, med min portfolio, med mina kassar slingrar mig upp för trappan till en början i en snabb teknik för att sedan gå över till en tungfotad klumpfot men ett lätt astmaanfall.
