Vi gillar det
Venice Beach...vilken freak show
Inte jag, utan HAN!
Den ständiga fajten om fläkten ska vara på eller inte
Så stort. För stort. Jag är liten. För liten.
LA är staden du inte klarar dig utan bil i, punkt slut.
Jag har tänkt tillbaka på det jag fick lära mig av barnen i Gräs Dalen, att det bara är förlorarna som åker buss i USA, pojken som sa det hade en känsla av förakt och avsky i rösten men tog genast bort det lika snabbt som det uppkommit när jag gav honom ett frågande öga, sen fortsatte vi spela basket..
I dagens moderna bil sitter jag i baksätet med GPSen i högsta hugg och navigerar, i framsätet till vänster sitter chaffören och sjunger med i hitsen, till höger sitter den ständigt pannkakssugna modern och fantiserar sig bort. Ett under att vi tar oss fram helskinnade genom LA gator och filminspelningar.
Dagens citat från min ömma mamma när vi äter en trevlig lunch på en uteservering;
"Men vänd dig om då! annars missar du horan"
Jag vänder mig inte om...
i will be back
En dag i LA
Vi sjunger för glatta livet
Vi har bott på Madonna Inn, ett hotel som amerikaner vallfärdar till, men ett hotel som familjen Engström rynkade läppen åt. Visst roligt men majestättiden hade hotellet på 70talet...temarum...vi fick det bajsbruna rummet.
Imorgon ber vi oss av till LA. Dessa är mina kompanjoner.
Vi bilar med bilen
Att åka highway 1 är en upplevelse. Vågor stora som femvångingshus rullar in över stränderna, bergen ser ut som mysiga gröna kuddar och chaffören säger konstant "stäng fönstrerna, jag orkar inte träna innerörat mer"
Mellan sovpauser och springa-in-i-liquor store-pauser så dras det Norman Bates skämt angående motelen vi åker förbi, men tydligen blir det för mycke för min mor när vi själva hamnar på ett motel med inga andra gäster, "nu slutar vi för ikväll" vad det sista jag hörde innan hon somna gott. Men imorgon är en ny dag, vilket betyder att vi ska diskutera nya strumpor och dra nya skämt samt se Hearst Castle.
i lobbyn
Motorvagen blir vart hem i tre veckor.
Hotel California
Nu ar foraldrarna har i San Francisco med mig och idag var vi fina turister och akte ut till alcatraz. Darefter var det buss runt i standen som gallde, i tre timmar. Perfekt. Titta, lyssna, ga ut posera och ta kort vid nat stort monument och skratta at turister som gick med tunga ryggsackar pa gatan. Ibland ar det allt skont att va fet turist och ta fram sin fetaste brytning ahhaaa.
Pa tis ger vi oss av ner for highway 1, och jag lovar att det allt kommer bli en och annan "ett paron till farsa i las vegas"- sekvenser under resans gang....ska forsoka halla er uppdaterade.
Sitter nu i lobbyn och en kines stirrar pa mig, sa dags att sluta!
En dag. En buss. Ett tåg
Efter ett flängade med väskor fram och tillbaka genom stationen missar jag nästan bussen på grund av att mannen i biljettluckan vifftat åt fel palm där bussen tydligen skulle anlända, ist var det "den stora palmen till vänster av huset", såklart dumma mig....ehe...det finns ju bara en palmm här.
På bussen hamnar jag brevid en kvinna med en andedräkt som kunde döda. Jag skulle precis erbjuda henne en mint-mentos men då bestämmer hon sig för att ist ta en lite tupplur, med öppen mun. Gudars skymning. Jag ger igen genom att somna på hennes axel med min orangea nackkudde och med en dreglande mun. Jag vaknar upp efter någon timme och får höra att vi ska ta en 15min pause vid McDonalds så att alla hinner köpa sig en meny och blli nöjda för ett litet tag. Busschauffören hamnar före mig i matkön och beställer en monsteriöst stor beställning på ALLT mellan minkshake och cheesburgare, wow, mannen kan äta, tänkte jag...men ist för att äta upp allt själv så börjar han dela ut mat till dem som inte hade råd att köpa. Hippiekvinnan snett mitt emot mig tar shaken, tånåringen bakom mig tar pommes och resten skickas runt i bussen. Vi har nu blivit en stor familj.
Att spendera 10h på buss och tåg är alltid en rekommendation.
Bonfire
Det snurrar i min skalle
Venice. Venice. Beach.
Muskelösa män. Kvinnor skakar rumpa på inlines. Folk erbjuder dig marijuana var tredje meter.
Ett hem för dig som vill bli känd, känd på gatan, gatan där allt är möjligt och lite till.
För mig och Kirra räckte det med vildhet så vi nöjde oss med att två hål i öronen, vinka adjö till till LA och åkte tillbaka till Heliga Barbro.
Waka Waka
Jo, man tar bilen till en parkeringsplats, drar upp MGMT-musiken på fullt ös och dansar loss. Let it shake sister
På en höft
En tsunami senare och jag är tillbaka i santa barbera.
Har hunnit med att äta den godasti sushin i hela mitt liv i San Diego.
Spelat "around the world" med ett pingisracket i min högra hand och en newcastle i min vänstra.
Suttit och ätit en burrito på stranden kl 3 på morgonen och insett att en våg kan slå ner mig när som helst (är inte van att tänka tsunamitankar, när man i vanliga är van vid att på sin höjd fånga en fisk i lågmälda östersjön)
Traskat ner för venice beach och gjort pull ups brevid monsteriöst stora människor.
Suttit brevid en enormt tjock man på ett tåg.
Sett sälar sola.
Återkommer med bildbevis....
Brain freeze
Spader dam
1 rum. 4 bord. 20 personer. 208 spelkort. X antal drinkar. 1 vinnare.
Allt var mycket väl anordnat och uträknat in i minsta detalj. Spelregler var utskrivna på ett A4 till alla deltagare. Runda bord med vita dukar var strategiskt utspridda i vardagsrummet. Stenhårda nyinköpta kortlekar låg uppradade på borden i färgerna rött och blått. Jag fick spelreglerna förklarade för mig, och spelt var igång. Efter en trevande start fick jag hjulet i rullning och kunde till och med börja förklara reglerna för medmänniskor runt omkring mig som liksom jag var nybörjare.
”Om du vinner ett parti flyttar du dig till nästa bord för att till sist hamna på tronen, bordet närmst den gigantiska chokladkakan”, dessa ord flög genom mitt huvud under hela tävlingen och höll motivationen uppe tillräckligt länge för att tillfredsställa mitt sockerbehov. Efter en lätt choklad-koma var jag åter back on track och korten svischade runt mig till höger och vänster. Innan jag visste ordet av det hade 4 timmar flugit förbi och det var dags att spela det sista partiet, partiet som skulle sluta med att jag utropade ordet ”Kabaam”. Resten är historia. Vissa säger att jag ställde mig på bordet och gjorde en glädjens dans, medan andra säger att jag gjorde en Greta Garbo och temit drog mig undan in i mörkrets vrå och aldrig mer visade mig i dagsljus bland människor. Men en sak är säker, och det ä att jag vann hela faderullan och fick mottaga en värdecheck på 25dollar till en asiatisk restaurang. Jag tackar och bockar för det.
San Clamente
Hetast just nu, Zumba eller styrketräning med hantlar framför tv, detta gäller då dig som är hemmafru och inte får tiden att räcka till för att gå till gymmet.
Medan mina husvärdar svettades floder och flaxa runt i vardagsrummet i otakt till musiken låg jag under toy story-filten i 3-åringens blåa rum med en kitkat i mungipan och en rullande film på magen, det kallar jag mänskligt.
Alla alskar swedish pancakes
Jag ar i San Clamente.
Jag har upplevt en "oscars-fest". Detta innebar att 27 vuxna personer stirrar pa tv samtidigt som de ater sig feta over taco, samtidigt som 14 barn springer runt och skriker sig hesa over varandra. Vilken kanon ide, varfor har jag aldrig tankt pa det forut? Dar sitter jag i soffan och har min svenska ide om hur klanningar pa roda mattan ska se ut, men ist for att fa nickningar till svar far jag ist 12 hemmafruars falsett rost i mitt ansikte som sager att det jag tycker ar fint ar fult. De ska va tajt, de ska va bling, de ska va langt. bah. ar tyst och ater fet taco ist.
Pratade med min mor ang om jag gatt upp i vikt eller inte. Detta ar fakta. bevis. klammde i mig en cheesecake igar fast jag inte var sugen. bevis. Jag gar upp mitt i natten och tar en macka for att stilla min hunger. bevis. Valjer alltid det fetaste och kladdigaste nar vi gar ut pa restaurang. bevis. Lat oss mota vagen nar jag kommer hem. Men halla. Ar pa semester orka tanka vikt. Men blir faktiskt lycklig av choklad!
Nu ar det dryga 2v kvar tills foraldrar landar i detta land. Vad ska hinnas med innan det? jo, san diego och LA. Galler bara att hitta min 7:e amerikanska familj som vill adoptera mig nagra dagar.
