I was a dancer all along. Dace dance dance
Jo. Jag hinner riva ner duschdraperistången inne i badrumet vilket medför ett fruktansvärt kraschljud och får si så där upp den igen hyggligt på den plats där den en gång suttit. Trots förödelsen hade jag faktiskt turen med mig denna gång, för allt som var gjort av glas och som befann sig i badrummet samtiding som mig och duschstången höll sig i ett skick, det var på håret, endel av sakerna gjorde uppror mot gravitationen och stog gungandes ett tag på kanten till undergång men valde att leva. Tack!
Gårdagskvällen spenderades på en pub. En pub är jag fick ett grönt plastarmband som bevisade att jag var 21 år eller äldre. Jag fick alltså tillåtelse att gå genom baren fram till scenen ist för, som mina vänner fick göra, gå upp för en trappa och runt baren ner till scenen. Upptäckte ett nytt band. Young the giants. Bra!
Lämnar nu Heliga Barbro för att tag och sätter mig på tåget imorn ner mot San Clamente. År 2005 hade San Clamente 65 338 invånare
South west
Carmel är som chokladpuddingen du inte orkade äta upp dagen innan och som nu bara står i kylskåpet och väntar på att du ska räcka ut tungan och slicka i dig det sista. Chokladpuddingen har under natten fått en fastare finare form med nästan förhårdnade mörka kanter vilket gjort den mer smakrik och angenäm, alltmedans har grädden fluffat till sig och smakar nu himelskt, det smakar så gott att du gör en ny sats mot kvällskanten, men efter att ha pressat i dig för mycke grädd på toppen mår du lite illa och måste genast inta horisontellt läge för att hämta andan.
Carmel i ett nötskal
(chokladpuddingäventyret dedikerar jag till stigsdotter)
San Francisco.
Staden som tog mitt hjärta och staden där jag åt hjärta. Ankhjärta. Tack och lov var de kryddiga och faktiskt snudd på delikata. Förutom att slingra oss runt bland stubb och klägg på haigh street så tog vi ett ex antal taxiresor för att hitta ställen som var öppna en söndagkväll, det slutade med att vi hitta den engeska puben där ett irländskt folkmusik band stog på agendan. Flängigt roligt blev det, så flängigt att bartenderns bästa kompis tog till penna och satte ett märke på oss.
Före pennans tideräkning
Efter pennans tideräkning
Från en soffa under stjärnhimlen, bokstavligt talat!
Ännu en hejhopp med still och klass
För stora hål för mina fingrar samt för tungt klot vilket innebar att jag slängde det bakåt i stället för framåt. Inte alls pinsamt. Men gör som alltid gör, tar på mig flinet och bockar. Vi bowlade ikväll.
Imorn beger vi oss norrut. Carmel plus Santa cruz. Återkommer med smaskiga historier från väst
Driving in my car
Vi sitter i bilen, alla skrattar och sjunger falskt, humöret är på topp. Men, plötsligt dunkar bilen till, jag slängs mot panelen och undrar vad som hänt. Vi stannar bilen intill vägkanten och vänder våra huvuden bakåt för att se vad som orsakat skumpet, där möts våra ögon av en ekorre ståendes vid vägkanten tittandes på sin kompis, dotter, mor, kusin eller vem det nu var liggandes mitt i vägen sönderkrossad. Sönderkrossad i den mening att ögon ploppat ut tillsammans med maginnehållet. Ingen vidare syn. Absolut sorligt, men, morbida jag kunde inget annat än att skratta och inse faktum att vi för restan av våra liv nu har squirrel blood på våra händer.
Jag sover. Jag åker bil. Jag skrattar.
Solnedgången äger allt. Punkt. Slut.
Always sunny in california
En morgon
Många nordamerikanska filmer tar upp temat pojkvän-möter-flickväns-föräldrar-för-första-gången, och som alla vet så uppstår det alltid en pinsamhet, hela "meet the parents" är ett prakt exempel. I många fall inkluderas toaletten på något sett, ni vet pojkvänen måste gå in på toan för att lugna nerverna efter att ha gjort sig till åtlöje under middagsbordet och på något sett blir det alltid stopp i toan. I mitt fall hände det sistnämda, jag skulle bara, tack och lov, som vanligt utföra morgonens brandgula. Det dumma, och det jag aldrig förståt med usa, är att deras toaletter tar allt som hämnat där och kör runt det några varv medurs innan det dras ner i kloakerna. Varför inte använda sig av det vi har, i ett sug så sköljs allt ner, Voila!
Det som hände mig nu var att jag tryckte ner spolarknappen och sekunderna efteråt se vattennivån stiga drastiskt. Panik i luften. Jag grabbar tag i kamelkyssen och börjar pumpa i toan. Vatten svämmar över. Förödelsen är ett faktum. Jag börjar lägga ut toalettpapper på golvet och kan inte göra något annat än att skratta åt mig själv. Varför jag, dumma svensk
Heliga Barbro
Sammanfattning på hög nivå.
Jag blir upplockad i San Jose av en husbil, en husbil som gör reklam för rodeo amerika på lacken. Under fyra timmar är det salladsdrinkar och tärning som gäller. Vi landar med schabraket i Santa Barbera tre på morgonen, det finns inga lediga parkeringplatser på gatan så det blir i stället parkeringsområdet för "in-n-out burger" som ligger runt hörnet. Kryper ner i det som under färden va spelbordet men som på ett kick förvandlades till en lite för liten säng. Med en förfärlig andedräkt och smutsiga kläder vaknar jag upp efter en lång natt, en natt av endast två timmars sömn och en förfärlig kyla. Mina medpassagerare fick sig ett härligt ärligt skratt på morgonen då de vaknade upp och fick se mig med snevridet huve, pga för kort säng, och hårt inlindad i filtar som fick mig att se ut som en puppa på väg att kläckas. Den följande dagen var jag inte mig själv, trött som en bäver, men tog mig samman och familjen som jag bor hos nu visade oss runt i santa barbera. coolt fett, här vill jag bo!
Kvällen som följde var det fest hos familjen Gretchen med temat back and white. Det är även denna kväll som uttrycket "hot body" myntas. Det var en mamma som började snacka om sin son med mig, hon hade lång utläggning om hur bra han var, hur trevlig han var, hur smart han var OCH vilken snygg kropp han har. Jag skratta med hoppande kinder. kom igen. vilken mamma står och berättar om sins sons muskulösa kropp. HAaaaah.
Följande dag. Vi tar cyklarna till skogen. Jag får uppleva något så otroligt fint att jag där och då ville, ville, ville kunna använda mig av freeze, is, sand, sura löv what ever för att kunna dela med mig av det jag såg. Till en början såg jag endast löv. vanliga gröna, inget speciellt MEN tre blinkningar och skogen var orange. Allt jag såg var fjärilar. hundratalssssss. gigantiskt mäktigt. satt ner på en stock tittade upp och log
Taco nam nam
Idag. Mat med mycke ost i. Kladdig brownie. Suttit still i flera timmar och stirrat. Vilken dag är det? Jo. Dagen då amerikanare äter som valrossar, dricker öl som om undergången var här och skriker och jestikulerar mot tvn, kan inte vara något annat än Super Bowl. Har aldrig förstått mig på denna sport, inte ens efter 3,5h stirrande kan jag förstå tjusningen i det, men men, kanske är det jag som är konstig för något måste det ju vara med sporten eftersom den kan fängsla en hel nation. Efter att ha upplevt min första Super Bowl förstår jag att det inte bara är själva matchen som lockar utan även de femtioelva reklamavbrotten som är var tredje minut, det är t.o.m så att man pausar och sploar tillbaka om någon i gänget missat en reklam, vilka fina vänner man har. Du ska alltså nu gå in på nätet och rösta på din favorit reklam. Låta mig skratta åt detta, snälla. Efter att har suttit tyst ett bra tag för att kunna förstå mig på spelet där män har tajta glansiga byxor så höjer jag min röst när jag ser Perter Stormar i en reklam " oh, he is from Sweden", ingen respons...
Reklamer du vill gråta över
http://www.superbowl-commercials.org/3089.html
Dansa min flicka medan du är unger
Dörrvakter kliar sig i huvudet
Få se ditt ID
Javisst.
Hmf, rynkar näsan sin...ok vasego
Tack.
I USA är jag 21år, å det tackar och bockar vi för, för ikväll var det margaritas och skaka rumpa till latinska rytmer som gällde. Drog upp skruven i ryggen på den hysteriska apan och släppte loss. klappa klappa sving.
Tio sekunder va vi även bakgrundsångerskor i latinobandet och sjöng i mikrofonen för glatta livet "baaa ba bamp bamp" Fin kväll fina människor, tack tack å hej
South
Lever nu livet i San Jose. Har ar medellangden upp till min armhala och manniskorna talar ett sluddrigt sprak, sota sma varelser. Jag har nu under mina tva forsta dagar hunnit aka vilse med hjalp av en Gps och sett en stor husbrand, inte illa pinkat. For att ta mig hit tog jag San Franciscos tunnelbana som i folkmun kallas BART, hiskligt hogljudd sak, den lat som nar Doris i Hitta nemo ska prata valiska men nu i falsett. Dessutom var sittplatserna i vagnen helt enorma, sa stora att fem sma kineser skulle kunna fa plats brevid varandra, liggandes pa langden!
