bussen här är annorlunda.

inprincip nästan alla amerikaner tar körkort när de är 16 år, detta betyder att nästan alla amerikaner har en egen bil när dem är 16 år, respekt. Det här leder till att alla dem som åker bussen med mig varje dag är lite speciella på sitt sätt, inget negativt, underbara karaktärer som förgyller min tillvaro i 1h varje dag. Variationen är enorm. Vi har den mexikanska mamman som storhandlat och har femtioelva matkassar med sig och som storsvettas konstan från pannan. Vi har tonåringen som konstant ser arg ut, rynka i pannan, och frenetiskt tyggar ett segt rosa tuggummi. Vi har den härliga svarta kvinnan som pratar med allt och alla och skrattar så att brösten hoppar. Och vi har mannen som svalt en badboll, hans diameter är inget att leka med, till hjälp för att hålla byxorna på plats används hängslen, klart jag gillar honom.

Jag har även märk att man ropar om man ser någon springa efter bussen. det är din plikt som passagerare att hjälpa andra passagerare att ta sig på bussen. överlevland. Inte som i sthlm där man sitter tyst och där buschaffören ser dig i spegeln men som ändå blinkar ut och lämnar dig där ensam i regnet. hytta med näven. (anna)

Du ropar även tack till chaffören när du kliver av. fint. fint band mellan passagerare och chafför.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0