till bestefar

Jag är nu ensam svensk kvar.
Eller. Det finns i och för sig 499 andra svenskar på min skola. Men de är inga roliga svenskar. De roliga svenskarna har åkt hem till svealand.

Frågan är, Hur fördriver du tiden Linnea? Hm, låt se. Jag lyssnar på hundskrället som flyttat in i lägenheten mitt emot. "Kära nån, kan en hund låta så?" tänker jag varje gång jag kommer hem på eftermiddagen. Den låter som en korsning av en strandad knubbsäl på Hawaii och en underlat som fått halsfluss mitt i sommaren. Förutom det så har jag dansat loss i min ensamhet till svensk radio ,jag måste ju utnyttja varje vrå av lägenheten nu när jag är ensam. Heta tips på vad som går hem på dansgolvet på East Healy street just nu är självklart höftdansen samt glida-på-golvet-snabbt-som-ögat-med-hjälp-av-att-springa-som-en-dåre. Men den största insikten jag fått är att jag banne mig nu ska njuta för fulla gubbar mina två sista månader i solen. Jag ska le mitt colgate-leende varje dag, jag ska skratta tills jag fiser, jag ska viffta på näsborrarna i takt till mitt tysta garv och jag ska gilla nuet.
Men.
Allt det här hade varit roligare om jag haft min trogna följeslagare Anna vid min sida. Men anna, vad brukar jag sjunga? "what doesn't kill you makes you stronger", right?