The great army
Terracottaamèn. Trodde jag skulle bli lite skrämd av deras gigantiskhet, men nej.
Video killed the radio star
Snön snöar uppåt
Jag är 20 år. Britt-Inger är 85 år. Vem kommer rammla i vinter? Ja, inte Britt-Inger i alla fall. Och varför det? Jo. för att hon broddar. Och jag? Ja, jag har gummisulor med inte ens en liten tillstymmelse till någon räfflad känsla. Detta blev väldigt påtagligt igår då jag åkte kana ner för malmskillnadsgatan utan att röra ett finger. Men frågan om att skaffa broddar är fortfarande obesvarad, år efter år. Jag väger fördelar mot nackdelar. En nackdel jag insåg idag då en Britt-Inger gick framför mig var att det fastnar stora snökockor under dem, vilket med för att det blir ett extra klack, en tung snöklack
Tittar i kors
Smockad i skallen. Hänger inte med i samtal.
Känns som en bläckfisk guppar fram och tillbaka innanför pannbenet. Svampskalle.
Ser städaren dra en mopp fram och tillbaka på golvet, fastnar med blicken, tänker på ingenting.
En död skalle
Tjock i repan med Julle
brevkniv i högsta hugg
De kallar honom Olle
Jag har nu ett intyg på att jag kan rädda liv. Skönt att veta, att få det på print. Men samtidigt vilket enorm stort ansvar som nu ligger på mina axlar. Känns som jag alltid vill ha med mig en liten defibrillator med mig i väskan, vem som helst kan rammla av pinn.
Om man är riktigt järv kan man anmäla sig till SMS-Livräddare. Du kommer alltså få ett sms när du är i närheten av ett hjärtstopp. Då är det bara att dra på sig gummistövlarna och springa iväg. Men tänk den gången man inte kan spring iväg, eller den gången man in te orkar, eller den gången man ser smset 40 minuster senare, tänk att leva med den bördan att du just du kunde ha rädat ett liv om bara du hade skippat att äta upp den sista chokladpuddingen. Det kommer ett stort HHMMM från mig. Ska man, ska man inte.
Ögats film
Idag när jag efter mitt jobb var och såg Fair Game hade han som jag köpte biljetten av rekommenderat mig att ta en plats på rad 7, detta ångrade jag snabbt att jag gått med på. Han hade klämt in mig mitt mellen två par och bakom en lång nacke. Jag reste mig från min plats och skapade förvirring runt mina medtittare då de började undra om jag bytte plats pga av potentiella dofter från dem. Hela rad 2 blev min plats. Kommer ihåg att man skämdes som bara den när mormor gjorde så när man var liten. Men nu stolt. Stolt med nackspärr.
Det går bra nu
Växeln ligger nere. Har kommit till stadiet där jag börjat läsa en upphittad bok på kontoret
I'll be there someday. I can go the distance. I will find my way. If I can be strong.
Vatten. Stan är full av vatten
En smutsig ihoprullad strumpa inslängd i hörnet. Så känner sig min överarm just nu. Tror inte den uppskattade vikterna igår och i protest vill den inte fungera, armen går nämligen inte att ha hängandes raklång. I stället får jag ha den lite krökt och utskickande från kroppen. Fördömda svaga kropp
Imorse vaknar jag till av ett muttrande från köket, "vem har spillt vatten på golvet.. mutter..varför torkar den inte upp..mutter..hmf..." Snart hör jag ist ett vrål från min pappa. "Ahh, VATTENLÄCKA!!" De följande 10 minutrarna är fullständigt kaos. Yrvakan människor springer runt med med handdukar flygandes kors och tvärs runt sig, halkar runt på stengolvet och letar efter vattenkranen som ska stoppa flödet. Vi kom. Vi såg. Vi segra. Vi segrade med hjälp av en minifläkt som i detta nu tarr bort kaoset.
Skivad
Färden till tuben blev som 7 varv runt en hockeyrink och färden ner för trapporna till tuben blev som de sista metrarna i ett marathon. Som en upp-slicad ostskiva efter skivstångspasset darrade jag mig hem i kylan. Denna hemska trötthetskramp jag får av dessa pass medför att jag inte kan röra mig normalt, utan rör mig som om jag hade danssjukan (Danssjuka (chorea eller korea) är en grupp sjukdomar som ger påverkan på det centrala nervsystemet och som frambringar otäcka grimaser, utfall och rörelser utan ändamål eller mening.)
Utdelningen av dagens oändligt stora posthög skillde sig lite från det vanliga. Idag gästades nämligen jobbet av Titti Schultz från Rix Fm. Se på den. Detta betyder att någon gång under nästa vecka så kommer ljudet från min ljuva stämma(ljus och hes) höras i hela riket.
Om nån sjunger, sjunger jag
Denna ramsa snurrar i min skalle. Detta på grund av min far
Hygglo. Ett ord av oss människor
Fula ord. Har ingenting med betydelsen att göra. Utan tänk på hur du formar din mun när du säger dessa ord. Fult
1. Stjärt
2. Stjärtlapp
3. Kofta
Äldre än oss
Hustru till man.
-vad är det där?
-det är mina tår. gillar att vara utan strumpor i sandaler, man kan likosm vifta på dem.
Såg ett program om alzheimers. Kvinnan glömde vem hon älskar, kvinnan glömde vart mannen var, kvinnan glömde allt. Trots detta höll dem ihop. Varje söndag sjöng dem i kör, det lugnade ner henne och fick henne att minnas.
Promenerade runt i vasastan. Jag tittade in i en bil och såg en dam i 70-års åldern sitta framför ratten hängandes med huvet. Hon är död. Likstel av att se en död människa går jag fram till fönstret för att knacka på när jag i sista sekund ser att hon sitter och läser en skvallertidning. Hon lutade tydligen sig framåt för att inte få solen i ögonen. Funderade en stund på om jag skulle bulta på för att säga att hon skrämde skiten ur mig, men ångrade mig och fortsatte min promenad.
Friskt och svettigt
Gick med långa ben ner till gorillacentret igår, ställde mig på rullbandet och började gå i maklig takt. Efter en stund började jag titta mig omkring och granska vilka människor jag hamnat med. På min ena sida gick en 25-plusare i raketfart, och på min andra sidan en medelålders man som sprang som om det vore eld i baken på honom. Dessa människor kallar vi antiloper. Jag hoppade av bandet, yr som en gräshoppa, och tog mig fram till vikterna. Där möts jag av gorillorna. Med 35kg i ena handen sitter det och speglar sig och närstuderar sina armar när deras blodådror spricker. Jag med mina piprensare till armar tar mina 4kg vikter och sätter igång. Men jag kunde verkligen inte förmå mig själv att stirra på mig själv i spegeln utan glodde ist på min skor, som jag verkligen måste byta ut snart. Blickar. Fnys. Dregel. Spinkiga män joinade mig. Tillsammans kan vi.
Smelly
Har du kommit för att hämta mig? Jag har länge gått vid din sida ..
Det varnas för trängsel på kyrkogårdarna nu i helgen.
Alltså av levande människor.
Enligt prästen har vi i Sverige inte tid med döden. Vi är så upptagna med att leva att vi inte kan ta oss tid när någon i vår närhet dör. Och tydligen är vi bland dem länder som väntar längst med att begrava nån.
Good to know när man sitter i sin ensamhet vid köksbordet och äter en må-bra-frulle
Drömmar är vår värld
Apropå min mor och hennes drömmar. Inatt drömmde hon att hon gjorde fiskbullar gjorda på gädda tillsammans med sin rödhårige arbetskamrat. Ganska soft.
Jjag vill inte veta vad som finns i fiskbullar. Ihoppressad...
Lappar- ett mordvapen
Mellanstadiet. En tid då man gick upp femton minuter innan man började skolan, kammade håret, tog på sig prasselbyxorna som var det hetaste man kunde ha, hett som ugnen, och traskade iväg med gympapåsen hängandes på axeln. Livet var ganska smärtfritt. Men en dag, som inleddes av magknipångetskänsla på grund av en dum engelskaläxa, var inte smärtfri. För ovanlighetens skull var jag osams med min vän, som vi kan kalla sonja. Efter många timmars tystnad och många diskussioner genom ögonflaxande skickade hon en lapp till mig där det stog "ska vi bli vänner igen?" Med ett sammanbitet leende och med en blyertspenna i handen som kunde tränga igenom tånaglar så svarade jag på hennes fråga och skickar tillbaka lappen med hjälp av en medlare. Sonja tar emot lappen, gapar och springer häftigt ut genom klassrummet. Varför är hon sur nu då, funderade jag för mig själv, jag skrev ju "OK" på lappen. Medlare kommer tillbaka till mig efter en stund och visar mig lappen. Till min förskräckelse ser jag ner på lappen och ser att jag skrivit "KO". Det ska nämnas i sammanhanget att sonja var den överviktiga flickan i vår klass.
