En dag. En buss. Ett tåg
Efter ett flängade med väskor fram och tillbaka genom stationen missar jag nästan bussen på grund av att mannen i biljettluckan vifftat åt fel palm där bussen tydligen skulle anlända, ist var det "den stora palmen till vänster av huset", såklart dumma mig....ehe...det finns ju bara en palmm här.
På bussen hamnar jag brevid en kvinna med en andedräkt som kunde döda. Jag skulle precis erbjuda henne en mint-mentos men då bestämmer hon sig för att ist ta en lite tupplur, med öppen mun. Gudars skymning. Jag ger igen genom att somna på hennes axel med min orangea nackkudde och med en dreglande mun. Jag vaknar upp efter någon timme och får höra att vi ska ta en 15min pause vid McDonalds så att alla hinner köpa sig en meny och blli nöjda för ett litet tag. Busschauffören hamnar före mig i matkön och beställer en monsteriöst stor beställning på ALLT mellan minkshake och cheesburgare, wow, mannen kan äta, tänkte jag...men ist för att äta upp allt själv så börjar han dela ut mat till dem som inte hade råd att köpa. Hippiekvinnan snett mitt emot mig tar shaken, tånåringen bakom mig tar pommes och resten skickas runt i bussen. Vi har nu blivit en stor familj.
Att spendera 10h på buss och tåg är alltid en rekommendation.
Bonfire
Det snurrar i min skalle
Venice. Venice. Beach.
Muskelösa män. Kvinnor skakar rumpa på inlines. Folk erbjuder dig marijuana var tredje meter.
Ett hem för dig som vill bli känd, känd på gatan, gatan där allt är möjligt och lite till.
För mig och Kirra räckte det med vildhet så vi nöjde oss med att två hål i öronen, vinka adjö till till LA och åkte tillbaka till Heliga Barbro.
Waka Waka
Jo, man tar bilen till en parkeringsplats, drar upp MGMT-musiken på fullt ös och dansar loss. Let it shake sister
På en höft
En tsunami senare och jag är tillbaka i santa barbera.
Har hunnit med att äta den godasti sushin i hela mitt liv i San Diego.
Spelat "around the world" med ett pingisracket i min högra hand och en newcastle i min vänstra.
Suttit och ätit en burrito på stranden kl 3 på morgonen och insett att en våg kan slå ner mig när som helst (är inte van att tänka tsunamitankar, när man i vanliga är van vid att på sin höjd fånga en fisk i lågmälda östersjön)
Traskat ner för venice beach och gjort pull ups brevid monsteriöst stora människor.
Suttit brevid en enormt tjock man på ett tåg.
Sett sälar sola.
Återkommer med bildbevis....
Brain freeze
Spader dam
1 rum. 4 bord. 20 personer. 208 spelkort. X antal drinkar. 1 vinnare.
Allt var mycket väl anordnat och uträknat in i minsta detalj. Spelregler var utskrivna på ett A4 till alla deltagare. Runda bord med vita dukar var strategiskt utspridda i vardagsrummet. Stenhårda nyinköpta kortlekar låg uppradade på borden i färgerna rött och blått. Jag fick spelreglerna förklarade för mig, och spelt var igång. Efter en trevande start fick jag hjulet i rullning och kunde till och med börja förklara reglerna för medmänniskor runt omkring mig som liksom jag var nybörjare.
”Om du vinner ett parti flyttar du dig till nästa bord för att till sist hamna på tronen, bordet närmst den gigantiska chokladkakan”, dessa ord flög genom mitt huvud under hela tävlingen och höll motivationen uppe tillräckligt länge för att tillfredsställa mitt sockerbehov. Efter en lätt choklad-koma var jag åter back on track och korten svischade runt mig till höger och vänster. Innan jag visste ordet av det hade 4 timmar flugit förbi och det var dags att spela det sista partiet, partiet som skulle sluta med att jag utropade ordet ”Kabaam”. Resten är historia. Vissa säger att jag ställde mig på bordet och gjorde en glädjens dans, medan andra säger att jag gjorde en Greta Garbo och temit drog mig undan in i mörkrets vrå och aldrig mer visade mig i dagsljus bland människor. Men en sak är säker, och det ä att jag vann hela faderullan och fick mottaga en värdecheck på 25dollar till en asiatisk restaurang. Jag tackar och bockar för det.
San Clamente
Hetast just nu, Zumba eller styrketräning med hantlar framför tv, detta gäller då dig som är hemmafru och inte får tiden att räcka till för att gå till gymmet.
Medan mina husvärdar svettades floder och flaxa runt i vardagsrummet i otakt till musiken låg jag under toy story-filten i 3-åringens blåa rum med en kitkat i mungipan och en rullande film på magen, det kallar jag mänskligt.
Alla alskar swedish pancakes
Jag ar i San Clamente.
Jag har upplevt en "oscars-fest". Detta innebar att 27 vuxna personer stirrar pa tv samtidigt som de ater sig feta over taco, samtidigt som 14 barn springer runt och skriker sig hesa over varandra. Vilken kanon ide, varfor har jag aldrig tankt pa det forut? Dar sitter jag i soffan och har min svenska ide om hur klanningar pa roda mattan ska se ut, men ist for att fa nickningar till svar far jag ist 12 hemmafruars falsett rost i mitt ansikte som sager att det jag tycker ar fint ar fult. De ska va tajt, de ska va bling, de ska va langt. bah. ar tyst och ater fet taco ist.
Pratade med min mor ang om jag gatt upp i vikt eller inte. Detta ar fakta. bevis. klammde i mig en cheesecake igar fast jag inte var sugen. bevis. Jag gar upp mitt i natten och tar en macka for att stilla min hunger. bevis. Valjer alltid det fetaste och kladdigaste nar vi gar ut pa restaurang. bevis. Lat oss mota vagen nar jag kommer hem. Men halla. Ar pa semester orka tanka vikt. Men blir faktiskt lycklig av choklad!
Nu ar det dryga 2v kvar tills foraldrar landar i detta land. Vad ska hinnas med innan det? jo, san diego och LA. Galler bara att hitta min 7:e amerikanska familj som vill adoptera mig nagra dagar.
I was a dancer all along. Dace dance dance
Jo. Jag hinner riva ner duschdraperistången inne i badrumet vilket medför ett fruktansvärt kraschljud och får si så där upp den igen hyggligt på den plats där den en gång suttit. Trots förödelsen hade jag faktiskt turen med mig denna gång, för allt som var gjort av glas och som befann sig i badrummet samtiding som mig och duschstången höll sig i ett skick, det var på håret, endel av sakerna gjorde uppror mot gravitationen och stog gungandes ett tag på kanten till undergång men valde att leva. Tack!
Gårdagskvällen spenderades på en pub. En pub är jag fick ett grönt plastarmband som bevisade att jag var 21 år eller äldre. Jag fick alltså tillåtelse att gå genom baren fram till scenen ist för, som mina vänner fick göra, gå upp för en trappa och runt baren ner till scenen. Upptäckte ett nytt band. Young the giants. Bra!
Lämnar nu Heliga Barbro för att tag och sätter mig på tåget imorn ner mot San Clamente. År 2005 hade San Clamente 65 338 invånare
South west
Carmel är som chokladpuddingen du inte orkade äta upp dagen innan och som nu bara står i kylskåpet och väntar på att du ska räcka ut tungan och slicka i dig det sista. Chokladpuddingen har under natten fått en fastare finare form med nästan förhårdnade mörka kanter vilket gjort den mer smakrik och angenäm, alltmedans har grädden fluffat till sig och smakar nu himelskt, det smakar så gott att du gör en ny sats mot kvällskanten, men efter att ha pressat i dig för mycke grädd på toppen mår du lite illa och måste genast inta horisontellt läge för att hämta andan.
Carmel i ett nötskal
(chokladpuddingäventyret dedikerar jag till stigsdotter)
San Francisco.
Staden som tog mitt hjärta och staden där jag åt hjärta. Ankhjärta. Tack och lov var de kryddiga och faktiskt snudd på delikata. Förutom att slingra oss runt bland stubb och klägg på haigh street så tog vi ett ex antal taxiresor för att hitta ställen som var öppna en söndagkväll, det slutade med att vi hitta den engeska puben där ett irländskt folkmusik band stog på agendan. Flängigt roligt blev det, så flängigt att bartenderns bästa kompis tog till penna och satte ett märke på oss.
Före pennans tideräkning
Efter pennans tideräkning
Från en soffa under stjärnhimlen, bokstavligt talat!
Ännu en hejhopp med still och klass
För stora hål för mina fingrar samt för tungt klot vilket innebar att jag slängde det bakåt i stället för framåt. Inte alls pinsamt. Men gör som alltid gör, tar på mig flinet och bockar. Vi bowlade ikväll.
Imorn beger vi oss norrut. Carmel plus Santa cruz. Återkommer med smaskiga historier från väst
Driving in my car
Vi sitter i bilen, alla skrattar och sjunger falskt, humöret är på topp. Men, plötsligt dunkar bilen till, jag slängs mot panelen och undrar vad som hänt. Vi stannar bilen intill vägkanten och vänder våra huvuden bakåt för att se vad som orsakat skumpet, där möts våra ögon av en ekorre ståendes vid vägkanten tittandes på sin kompis, dotter, mor, kusin eller vem det nu var liggandes mitt i vägen sönderkrossad. Sönderkrossad i den mening att ögon ploppat ut tillsammans med maginnehållet. Ingen vidare syn. Absolut sorligt, men, morbida jag kunde inget annat än att skratta och inse faktum att vi för restan av våra liv nu har squirrel blood på våra händer.
Jag sover. Jag åker bil. Jag skrattar.
Solnedgången äger allt. Punkt. Slut.
Always sunny in california
En morgon
Många nordamerikanska filmer tar upp temat pojkvän-möter-flickväns-föräldrar-för-första-gången, och som alla vet så uppstår det alltid en pinsamhet, hela "meet the parents" är ett prakt exempel. I många fall inkluderas toaletten på något sett, ni vet pojkvänen måste gå in på toan för att lugna nerverna efter att ha gjort sig till åtlöje under middagsbordet och på något sett blir det alltid stopp i toan. I mitt fall hände det sistnämda, jag skulle bara, tack och lov, som vanligt utföra morgonens brandgula. Det dumma, och det jag aldrig förståt med usa, är att deras toaletter tar allt som hämnat där och kör runt det några varv medurs innan det dras ner i kloakerna. Varför inte använda sig av det vi har, i ett sug så sköljs allt ner, Voila!
Det som hände mig nu var att jag tryckte ner spolarknappen och sekunderna efteråt se vattennivån stiga drastiskt. Panik i luften. Jag grabbar tag i kamelkyssen och börjar pumpa i toan. Vatten svämmar över. Förödelsen är ett faktum. Jag börjar lägga ut toalettpapper på golvet och kan inte göra något annat än att skratta åt mig själv. Varför jag, dumma svensk
Heliga Barbro
Sammanfattning på hög nivå.
Jag blir upplockad i San Jose av en husbil, en husbil som gör reklam för rodeo amerika på lacken. Under fyra timmar är det salladsdrinkar och tärning som gäller. Vi landar med schabraket i Santa Barbera tre på morgonen, det finns inga lediga parkeringplatser på gatan så det blir i stället parkeringsområdet för "in-n-out burger" som ligger runt hörnet. Kryper ner i det som under färden va spelbordet men som på ett kick förvandlades till en lite för liten säng. Med en förfärlig andedräkt och smutsiga kläder vaknar jag upp efter en lång natt, en natt av endast två timmars sömn och en förfärlig kyla. Mina medpassagerare fick sig ett härligt ärligt skratt på morgonen då de vaknade upp och fick se mig med snevridet huve, pga för kort säng, och hårt inlindad i filtar som fick mig att se ut som en puppa på väg att kläckas. Den följande dagen var jag inte mig själv, trött som en bäver, men tog mig samman och familjen som jag bor hos nu visade oss runt i santa barbera. coolt fett, här vill jag bo!
Kvällen som följde var det fest hos familjen Gretchen med temat back and white. Det är även denna kväll som uttrycket "hot body" myntas. Det var en mamma som började snacka om sin son med mig, hon hade lång utläggning om hur bra han var, hur trevlig han var, hur smart han var OCH vilken snygg kropp han har. Jag skratta med hoppande kinder. kom igen. vilken mamma står och berättar om sins sons muskulösa kropp. HAaaaah.
Följande dag. Vi tar cyklarna till skogen. Jag får uppleva något så otroligt fint att jag där och då ville, ville, ville kunna använda mig av freeze, is, sand, sura löv what ever för att kunna dela med mig av det jag såg. Till en början såg jag endast löv. vanliga gröna, inget speciellt MEN tre blinkningar och skogen var orange. Allt jag såg var fjärilar. hundratalssssss. gigantiskt mäktigt. satt ner på en stock tittade upp och log
Taco nam nam
Idag. Mat med mycke ost i. Kladdig brownie. Suttit still i flera timmar och stirrat. Vilken dag är det? Jo. Dagen då amerikanare äter som valrossar, dricker öl som om undergången var här och skriker och jestikulerar mot tvn, kan inte vara något annat än Super Bowl. Har aldrig förstått mig på denna sport, inte ens efter 3,5h stirrande kan jag förstå tjusningen i det, men men, kanske är det jag som är konstig för något måste det ju vara med sporten eftersom den kan fängsla en hel nation. Efter att ha upplevt min första Super Bowl förstår jag att det inte bara är själva matchen som lockar utan även de femtioelva reklamavbrotten som är var tredje minut, det är t.o.m så att man pausar och sploar tillbaka om någon i gänget missat en reklam, vilka fina vänner man har. Du ska alltså nu gå in på nätet och rösta på din favorit reklam. Låta mig skratta åt detta, snälla. Efter att har suttit tyst ett bra tag för att kunna förstå mig på spelet där män har tajta glansiga byxor så höjer jag min röst när jag ser Perter Stormar i en reklam " oh, he is from Sweden", ingen respons...
Reklamer du vill gråta över
http://www.superbowl-commercials.org/3089.html
Dansa min flicka medan du är unger
Dörrvakter kliar sig i huvudet
Få se ditt ID
Javisst.
Hmf, rynkar näsan sin...ok vasego
Tack.
I USA är jag 21år, å det tackar och bockar vi för, för ikväll var det margaritas och skaka rumpa till latinska rytmer som gällde. Drog upp skruven i ryggen på den hysteriska apan och släppte loss. klappa klappa sving.
Tio sekunder va vi även bakgrundsångerskor i latinobandet och sjöng i mikrofonen för glatta livet "baaa ba bamp bamp" Fin kväll fina människor, tack tack å hej
South
Lever nu livet i San Jose. Har ar medellangden upp till min armhala och manniskorna talar ett sluddrigt sprak, sota sma varelser. Jag har nu under mina tva forsta dagar hunnit aka vilse med hjalp av en Gps och sett en stor husbrand, inte illa pinkat. For att ta mig hit tog jag San Franciscos tunnelbana som i folkmun kallas BART, hiskligt hogljudd sak, den lat som nar Doris i Hitta nemo ska prata valiska men nu i falsett. Dessutom var sittplatserna i vagnen helt enorma, sa stora att fem sma kineser skulle kunna fa plats brevid varandra, liggandes pa langden!
