East Haley Street
Hey. could I taste one of those?
Anna valde fel sida av gatan att gå hem på. Så här ligger det till. Om man väljer vänster sida av vår gata kommer du att 99% av fallen att stöta på hemlösa människor, harmlösa men väldigt pratsamma. Men, om du väljer höger sida av gatan kommer vägen hem bli mycket enklare, eller mycket tråkigare, beronde på hur du är som person. Det som hände denna lördag var att Anna hade varit och köpt en stor kartong med jordgubbar, blåbär och hallon på marknaden nedanför oss, hon var mitt uppe i sitt bär-rus vilket medförde att hon inte tänkte på att hon valde vänster sida av gatan att gå hem på. Hon går förbi en hemlös som får upp ögonen för bärkartongen, han frågar om han får ta ett bär. Anna hamnar nu i dilemmat om hon ska låta den hemlöse stoppa ner sina fingrar i kartongen och besudla alla andra bären med sin hand, eller ska hon kasta ett bär på honom. Det sistnämda kan i många fall ses som lite förnedrande.... Men eftersom Anna hade farten uppe av att snabbt vilja komma hem och trycka i sig bär så hade hon inte mycket tid att väga dessa alternativ mot varandra. Vilket vade hon? Att va en svensk som tyst ignorerar och snabbt går vidare.
En vanlig dag på vår gata
Anna valde fel sida av gatan att gå hem på. Så här ligger det till. Om man väljer vänster sida av vår gata kommer du att 99% av fallen att stöta på hemlösa människor, harmlösa men väldigt pratsamma. Men, om du väljer höger sida av gatan kommer vägen hem bli mycket enklare, eller mycket tråkigare, beronde på hur du är som person. Det som hände denna lördag var att Anna hade varit och köpt en stor kartong med jordgubbar, blåbär och hallon på marknaden nedanför oss, hon var mitt uppe i sitt bär-rus vilket medförde att hon inte tänkte på att hon valde vänster sida av gatan att gå hem på. Hon går förbi en hemlös som får upp ögonen för bärkartongen, han frågar om han får ta ett bär. Anna hamnar nu i dilemmat om hon ska låta den hemlöse stoppa ner sina fingrar i kartongen och besudla alla andra bären med sin hand, eller ska hon kasta ett bär på honom. Det sistnämda kan i många fall ses som lite förnedrande.... Men eftersom Anna hade farten uppe av att snabbt vilja komma hem och trycka i sig bär så hade hon inte mycket tid att väga dessa alternativ mot varandra. Vilket vade hon? Att va en svensk som tyst ignorerar och snabbt går vidare.
En vanlig dag på vår gata
release me
"ok, nu är det dags"
"nu kör vi"
"release me"
"glöm inte solglasögonen"
"kom ihåg fyra steg åt höger"
tre minuter senare.
"det där va ju kul"
Igår höll familjen Gretchen en fest till våran ära med temat "Europa"
Vi visade uppskattning genom att ha tränat in en dans till låten "release me" med artisten Agnes. Högst avancerad dans.
Jag kan inte förklara mer med ord hur det såg ut utan bilderna får säga sitt.
"nu kör vi"
"release me"
"glöm inte solglasögonen"
"kom ihåg fyra steg åt höger"
tre minuter senare.
"det där va ju kul"
Igår höll familjen Gretchen en fest till våran ära med temat "Europa"
Vi visade uppskattning genom att ha tränat in en dans till låten "release me" med artisten Agnes. Högst avancerad dans.
Jag kan inte förklara mer med ord hur det såg ut utan bilderna får säga sitt.
You got the moves
De bästa. Vilken combo. Amerikanskorna lär oss allt om hur man ska ge dricks. Vi lär dem allt om chokladbollar.
Så va händer just nu?
se och lär hur man spenderar en lördags förmiddag i Sanata Barbara
Så va händer just nu?
se och lär hur man spenderar en lördags förmiddag i Sanata Barbara
Jorden runt på två timmar
Har vart på speed dating med 17 kineser. 1 ryss. 1 australienare. 1 österrikare och 7 svenskar.
Den självklara frågan blev efter ett tag, " vart i kina kommer du ifrån?" Men efter att 4 kineser väst fram ett obegripligt svar på den frågan så slog jag slag i saken och ritade upp Kina på ett papper och bad dem peka ut vart de kom ifrån. mycket enklare.
Det finns två stereotyper inom speed dating.
1. Den som BARA pratar om sig själv. Drar hela sitt livet på två min. Allt från tjocka släkten i montenegro till varför man vill flytta til norrland och komma närmre naturen.
2. Den tysta som inte säger ett smack. Här måste man då draaaaa ut allt ur personen för att få reda på vem man sitter mitt emot. Det som inte gör saken enklare är språkförbristningen. Ett exempel, under fem min satt jag och försökte förstå om personen VARIT i Satna Barbara i 2 år eller om han skulle VARA här i 2 år. Jag tänkte för mig själv att det självklart måste vara så att han ska vara här i två år för att lära sig bättre engelska....men icke! Efter mucket om och men kom det fram (med hjälp av hans kompis som satt bredvid) att människan har redan varit här i Santa Barbara i två år och pluggat engelska. Kära nån. Stackarn.
Den här speed datingen var då ett försök att lära känna de internationella studenterna lite bättre. Lyckat?
Ja, jag kan kinas geografi bättre än ett mjölkpakets baksideförklaring.
Den självklara frågan blev efter ett tag, " vart i kina kommer du ifrån?" Men efter att 4 kineser väst fram ett obegripligt svar på den frågan så slog jag slag i saken och ritade upp Kina på ett papper och bad dem peka ut vart de kom ifrån. mycket enklare.
Det finns två stereotyper inom speed dating.
1. Den som BARA pratar om sig själv. Drar hela sitt livet på två min. Allt från tjocka släkten i montenegro till varför man vill flytta til norrland och komma närmre naturen.
2. Den tysta som inte säger ett smack. Här måste man då draaaaa ut allt ur personen för att få reda på vem man sitter mitt emot. Det som inte gör saken enklare är språkförbristningen. Ett exempel, under fem min satt jag och försökte förstå om personen VARIT i Satna Barbara i 2 år eller om han skulle VARA här i 2 år. Jag tänkte för mig själv att det självklart måste vara så att han ska vara här i två år för att lära sig bättre engelska....men icke! Efter mucket om och men kom det fram (med hjälp av hans kompis som satt bredvid) att människan har redan varit här i Santa Barbara i två år och pluggat engelska. Kära nån. Stackarn.
Den här speed datingen var då ett försök att lära känna de internationella studenterna lite bättre. Lyckat?
Ja, jag kan kinas geografi bättre än ett mjölkpakets baksideförklaring.
En dag.
Jag går nu en introkurs på skolan som alla nya internalionella elever måste gå innan de kan börja på sina valbara kurser. Man skulle kunna dela upp min introkurs i grupperna i svenskar vs asiater. Svenskarna har en tendens att slänga sig med uttrycket "oh my gosh, that is so awesome" i ett försök att smälta in i den amerikanska ungsomskulturen så bra som möjligt, många misslyckas. Asiaterna för sin del håller sig mest för sig själva och skrattar hysteriskt mycket så fort en kompis i gänget säger ett grammatiskt fel på engelska, de skrattar så mycket att den fjuniga mustaschen på killarna fladdrar upp och ner av av fartvinden när det slänger huvudet bakåt i ett hästgarv.
Det som bland annat tas upp på kursen är följande; vart du hittar det billigaste kaffet på campuset, tips och råd på säkert festande samt vad du kan få böter för. otroligt. just amazing. i mean. wow
Utöver att anna snubblar i trappor och att random tjej skrattar sig blå över att det såg så roligt ut så händer inte det inte så mycket för tillfället. Vi lever helt enkelt gott i detta lilla hus som du ser här under. En trappa upp och andra dörren till vänster, välkommen vetja!
Jag menar, vem skulle inte trivas om man kom hem och den här kvinnan gjorde mat till en varje dag.
west side story
Gott folk, jag presenterar amerika i bilder.
Skratta och njut, för det har vi gjort olidligt mycket.
Att skratta så mycket att man inte får en millimeters millimeters luftstrimma kan vara det härligaste som finns och att sen få ett återfall kan nästan vara snäppet roligare. Den känslan har infunnit sig ett antal gånger i vår lägenhet på east haley street. Dels skedde det när den blytunga sängbottnen bestämmde sig för att mitt i natten rammla ur sängramen och hamna på golvet, det som bidrog till skrattanfallen då är att vi är så vansinnigt svaga människor anna och jag vilket gjorde det hela en aning jobbigare. Många skrattatacker finns att skriva om men den senaste utspelade sig faktiskt i morse. Jag bad anna att fixa persienen i vårt sovrum eftersom den gassande solen gjorde att jag inte kunde sova, Anna ställer sig på en stol och innan jag vet ordet av det hör jag ett brak utan dess like och ser annas glasögon flyga genom rummet. Jag vänder mig om och ser en tillfuffsad Anna stå med en förvånad blick och ett stort rött märke i tinningen. Resten är historia...
Vi lämnar schweden
Vår fantastiska lägenhet
Den blytunga madrassen
Skratta och njut, för det har vi gjort olidligt mycket.
Att skratta så mycket att man inte får en millimeters millimeters luftstrimma kan vara det härligaste som finns och att sen få ett återfall kan nästan vara snäppet roligare. Den känslan har infunnit sig ett antal gånger i vår lägenhet på east haley street. Dels skedde det när den blytunga sängbottnen bestämmde sig för att mitt i natten rammla ur sängramen och hamna på golvet, det som bidrog till skrattanfallen då är att vi är så vansinnigt svaga människor anna och jag vilket gjorde det hela en aning jobbigare. Många skrattatacker finns att skriva om men den senaste utspelade sig faktiskt i morse. Jag bad anna att fixa persienen i vårt sovrum eftersom den gassande solen gjorde att jag inte kunde sova, Anna ställer sig på en stol och innan jag vet ordet av det hör jag ett brak utan dess like och ser annas glasögon flyga genom rummet. Jag vänder mig om och ser en tillfuffsad Anna stå med en förvånad blick och ett stort rött märke i tinningen. Resten är historia...
Vi lämnar schweden
Vår fantastiska lägenhet
Den blytunga madrassen
LAKERS
Vi har nu bockat av en punkt på vår bucket list. Vi har varit och sett en Lakers match.
Så, vem hamnar jag bredvid på matchen? Jo, det största fanet i Lakers historia. Det här va då en kvinna i 47-års åldern som inte insett att hon faktiskt blivit 47 år utan i stället betedde sig som 17 åring. Det fanns två saker hos den här kvinnan som farsinerade mig utöver det normala. Dels kunde hon gå upp i en tonart som skulle få hundar att trilla av pinn, denna tonartshöjning skedde ganska så ofta då hon skrek både när Lakers och Mavericks gjorde mål, vilket betyder att många hundar fick sätta livet till den här kvällen. Det andra som hon slog mig med häpnad med var att hon och hennes man kunde äta. Och när jag säger äta menar jag ÄTA. Matchen började med att det tagit med sig mat från mc donalds, i pause nr ett går kvinnan och köper godis, i pause nr två går mannen och köper läsk, i pause nr tre går kvinnan och köper kakor och glass och i pause nr fyra har mannen blivit lite mer hungrig och köper en varmkorv. Levde de upp till att vara riktiga amerikaner, japp.
En av mina favorit filmer som liten. SPACE JAM. Vilken otroligt bra film. Han längst till höger va med i den, Charles Barkley. Han längst till vänster är ingen mindre än Shaquille Rashaun O'Neal. Jomenvisst
Laundry day
"Hey ladies could you do me a favour?"
Anna och jag går sakta fram till kvinnan som ropat på oss. Med sina skelande ögon tittar kvinnan upp på oss från sin rullstol och mummlar något om hundar och chips. Jag tittar ner på hennes hund som hon pekat på och ser en glad dvärgpudel stå och gluffsa i sig torrfoder som om slutet vore nära. Med tanke på kvinnans tänder, det såg nämligen ut som om man tagit en näve grus och aggresivt kastat in det i munnen på henne, så var det ganska svårt att höra vad hon ville få fram till oss men efter någon minut föll poletten ner och snabbt som ögat stoppade jag ner händerna i byxfickorna. Hon ville nämligen att vi skulle springa över till kiosken och köpa en påse chips med smaken coeur cream and onion till henne. Varför jag var så snabb på att stoppa ner händerna i byxfíckorn var därför att hon höll fram en sladdrig sedel och några kladdiga mynt som precis skulle räcka till en chipspåse. Anna blev den utvalda att räcka fram handen och få pengarna. 1-0 till Linnea.
Vart utspelade sig allt det här? I en laundromat.
Mitt emot vår lägenhet ligger ett ställe där man kan tvätta. Man lägger i några mynt i tvättmaskinen och vipps så är tvätten klar. Fantastiskt tyckte vi, det tycker även santa barbaras uteliggare.
Favoritstad i repris
okej.
då drar vi igång elmotorn igen.
santa barbara nu är vi här.
Tänk er en vit tubsocka, en sådan som man måste stretcha ut ordentligt innan man sätter på sig den. Till en början blir den sådär fnasig det liksom smular av torrhet om den (om du nu inte använt sköljmedel förstås) Den har även en obestämdbar häl så du vet inte vad som är bak eller fram, mycket irriterande. Men efter mycket om och men får du äntligen på dig den, MEN då ser du snigelspröten sticka fram, ett från stortån och ett från lilltån. Vad betyder detta? Att du har satt på dig den ut och in.
Ser du tubsockan framför dig? bra.
Jag kan meddela att jag kände mig som den tubsockan när jag äntligen efter en lång resa kom fram till vår lägenhet i santa barbara. Jag visste inte knappt var jag var och varför. Att vara vaken i cirka 27 timmar och att konstant bli matad med bröd av piffiga flygvärdinnor är en upplevelse jag sent kommer glömma. Det som gjorde hela resan lite mer rolig var att vi hade en mamma med fyra barn bakom samt bredvid oss på planet från london. Tänk dig de mest väluppfostrade barnen du träffat, sådana som tackar för allt, respekterar äldre genom att låta dem gå före i gången på planet, sådana som tyst tittar på film och skrattar gulligt samt sådana som aldrig klagar över något. Well. Vi blev omringade av motsatsen. Det var ett konstant skrikande utan dess like, mat/mukar flög i luften och vad gjorde mamman åt saken? Inte ett smack. Kort sagt en otroligt härlig resa utan sömn och tystnad.
Det som höll humöret på topp var att självaste Anna sjöng nonstop under hela resan. Ni som känner Anna vet att hon inte är en sångfågel utan mer en betrakande hund och alltså mycket sällan öppnar munnen för att tralla fram en låt. Vilken låt blev då vårt soundtrack? Jaaa...Anna valde otippat låten Surfin' USA. Over and over and over again. Så vilken låt vaknar man nu till på morgonen? vilken låt är på i bakgrunden när vi äter midda? vilken låt är på när jag kommer hem från skolan? Mmm. exakt.
välkomna att följa vårt svenska liv i s s s s santa b b b b barbara
to be continued...
då drar vi igång elmotorn igen.
santa barbara nu är vi här.
Tänk er en vit tubsocka, en sådan som man måste stretcha ut ordentligt innan man sätter på sig den. Till en början blir den sådär fnasig det liksom smular av torrhet om den (om du nu inte använt sköljmedel förstås) Den har även en obestämdbar häl så du vet inte vad som är bak eller fram, mycket irriterande. Men efter mycket om och men får du äntligen på dig den, MEN då ser du snigelspröten sticka fram, ett från stortån och ett från lilltån. Vad betyder detta? Att du har satt på dig den ut och in.
Ser du tubsockan framför dig? bra.
Jag kan meddela att jag kände mig som den tubsockan när jag äntligen efter en lång resa kom fram till vår lägenhet i santa barbara. Jag visste inte knappt var jag var och varför. Att vara vaken i cirka 27 timmar och att konstant bli matad med bröd av piffiga flygvärdinnor är en upplevelse jag sent kommer glömma. Det som gjorde hela resan lite mer rolig var att vi hade en mamma med fyra barn bakom samt bredvid oss på planet från london. Tänk dig de mest väluppfostrade barnen du träffat, sådana som tackar för allt, respekterar äldre genom att låta dem gå före i gången på planet, sådana som tyst tittar på film och skrattar gulligt samt sådana som aldrig klagar över något. Well. Vi blev omringade av motsatsen. Det var ett konstant skrikande utan dess like, mat/mukar flög i luften och vad gjorde mamman åt saken? Inte ett smack. Kort sagt en otroligt härlig resa utan sömn och tystnad.
Det som höll humöret på topp var att självaste Anna sjöng nonstop under hela resan. Ni som känner Anna vet att hon inte är en sångfågel utan mer en betrakande hund och alltså mycket sällan öppnar munnen för att tralla fram en låt. Vilken låt blev då vårt soundtrack? Jaaa...Anna valde otippat låten Surfin' USA. Over and over and over again. Så vilken låt vaknar man nu till på morgonen? vilken låt är på i bakgrunden när vi äter midda? vilken låt är på när jag kommer hem från skolan? Mmm. exakt.
välkomna att följa vårt svenska liv i s s s s santa b b b b barbara
to be continued...
Det går vilt till
Den sista dagen i San Francisco begav sig jag och min pappa Bengt ut på stadens gator för att finna ett matställe och för att mätta våra ursvultna magsäckar. Stället vi hittade var var ett italienskt litet cafè där vi slog oss ner på uteserveringen, tittade upp mot solen och njöt för fulla gubbar. Området där detta cafè låg var helt ok, det kom upp rök från gatubrunnarna, vindarna var ljuvligt ljumma och små söta damer spatserade förbi i sina små chica khakibyxor. Maten serverades till oss och jag skulle precis hugga in när jag kom att jag ville få en bild på mig nu när det var min sista dag i kalifornien efter tre månader.
Bild 1. Typiskt Engström leende (det har gått i arv från min fader).
Ser ni kvinnan bakom mig. Hon i blå jacka precis vid mitt huvud...håll ögonen på henne
Det som hände efter att denna bild togs var följande.
Pappa som tog bilden ville kolla på hur den blev och bestämde sig för att han ville ta en till. I sin koncentration på att hitta skärpan och att zooma rätt ser han inte hur en arm kommer fram bakom min axel. Men jag ser den. Blir så rädd att jag blir helt paralyserad. Jag hör någon skrika och jag vänder mig om långsamt. Där ser jag kvinnan i blå jacka stå en halv meter ifrån mig med en utsrtäckt arm mot mig. Den personen som skrek var en kille som sett alltihoppa och som nu höll på att jaga iväg henne från mig. Jag kollar mig runt för att se efter om hon tagit något men inser att det inte var min kamera eller min väska hon hade sträckt sig efter, utan min LÄSK, en läsk för 10kr. Helt ovetande om vad som hänt tar pappa ner kameran från ögat och undrar vad det var för oväsen. Jag undrade hur han hade kunnat missa allt, han tittade ju i kamerna. Då slog det oss. Vi hade fått med det hela på bild!
Bild 2. The moment då en uteliggade försöker ta min läsk.
Bild 1. Typiskt Engström leende (det har gått i arv från min fader).
Ser ni kvinnan bakom mig. Hon i blå jacka precis vid mitt huvud...håll ögonen på henne
Det som hände efter att denna bild togs var följande.
Pappa som tog bilden ville kolla på hur den blev och bestämde sig för att han ville ta en till. I sin koncentration på att hitta skärpan och att zooma rätt ser han inte hur en arm kommer fram bakom min axel. Men jag ser den. Blir så rädd att jag blir helt paralyserad. Jag hör någon skrika och jag vänder mig om långsamt. Där ser jag kvinnan i blå jacka stå en halv meter ifrån mig med en utsrtäckt arm mot mig. Den personen som skrek var en kille som sett alltihoppa och som nu höll på att jaga iväg henne från mig. Jag kollar mig runt för att se efter om hon tagit något men inser att det inte var min kamera eller min väska hon hade sträckt sig efter, utan min LÄSK, en läsk för 10kr. Helt ovetande om vad som hänt tar pappa ner kameran från ögat och undrar vad det var för oväsen. Jag undrade hur han hade kunnat missa allt, han tittade ju i kamerna. Då slog det oss. Vi hade fått med det hela på bild!
Bild 2. The moment då en uteliggade försöker ta min läsk.
Honey, im home
Ja, jag vet. Måste dra ihop säcken och säga nåt fint. Det kommer...Har också en helt magnifik liten händelse jag ska berätta samt tillhörande bild. det är storslaget, vi fick det på bild!!
Men till dess så säger jag bara "fantastiksa vår, välkommen!"
Men till dess så säger jag bara "fantastiksa vår, välkommen!"
simmar i vin
vi tillbringar vår sista dag i napa valley. en sammanfattning av dagen. vin vin vin viin och mer vin. om det ska va så ska det va.
en smörg fettig sammanfattning av resan görs när jag e hemma igen, lördag sverige då äe jag hemma igen!
en smörg fettig sammanfattning av resan görs när jag e hemma igen, lördag sverige då äe jag hemma igen!
Grand Canyon
Vilken dag ska man inte försova sig? Dagen man ska ta en helikopter till Grand Canyon. Vad gjorde familjen Engström? Försov sig!
Dagen började med att telefonen på rummet ringde kl 10 på morgonen, men ingen av familjemedlemmarna orkade lyfta på luren då vi alla hade sovit dåligt under natten pga för hårda kuddar. Efter några minuter började det ringa på mammas mobil och jag hörde långt borta i mitt slumrande att hon svarade hello. Allt efter det var kaos. När jag säger kaos så menar jag att jag hoppade runt på ett ben och försökte ta på mig jeans och tröja samtidigt medan pappa står i badrummet och försöker sätta in linser i turbofart medan mamma springer runt som en nyvaken höna och plockar ihop det som ska med på turen. Allt detta gjordes på tre minuter. Sen kom problem nr 2. Vart var det bussen skulle häma oss? Ett stort hinder i denna fråga är att hotellet inte är ett sånt där litet mysigt kryp-in-hotell på vischan, utan ist är det ett gigantiskt glänsande hotell i vegas, vilket medför att avstånden inte är de minsta. Vi sprang runt på parkeringen och kikade in i alla bussar för att finna den rätta och efter ett tag hittade vi ist en limousine som det stog Grand Canyon på, ehe, vi skulle alltså åka limousine till flygplatsen. Vi bad om förlåtelse för vår försening och kröp in i bilen där jag satte mig med nedsänkt huvud under min keps och andades ut.
Vi hade alltså lyckats med att ta fel på dagen. Vi trodde vi skulle flyga på lördagen men nej nej vi skulle flyga på fredagen upp genom bergen till det stora klipporna...
Dagen började med att telefonen på rummet ringde kl 10 på morgonen, men ingen av familjemedlemmarna orkade lyfta på luren då vi alla hade sovit dåligt under natten pga för hårda kuddar. Efter några minuter började det ringa på mammas mobil och jag hörde långt borta i mitt slumrande att hon svarade hello. Allt efter det var kaos. När jag säger kaos så menar jag att jag hoppade runt på ett ben och försökte ta på mig jeans och tröja samtidigt medan pappa står i badrummet och försöker sätta in linser i turbofart medan mamma springer runt som en nyvaken höna och plockar ihop det som ska med på turen. Allt detta gjordes på tre minuter. Sen kom problem nr 2. Vart var det bussen skulle häma oss? Ett stort hinder i denna fråga är att hotellet inte är ett sånt där litet mysigt kryp-in-hotell på vischan, utan ist är det ett gigantiskt glänsande hotell i vegas, vilket medför att avstånden inte är de minsta. Vi sprang runt på parkeringen och kikade in i alla bussar för att finna den rätta och efter ett tag hittade vi ist en limousine som det stog Grand Canyon på, ehe, vi skulle alltså åka limousine till flygplatsen. Vi bad om förlåtelse för vår försening och kröp in i bilen där jag satte mig med nedsänkt huvud under min keps och andades ut.
Vi hade alltså lyckats med att ta fel på dagen. Vi trodde vi skulle flyga på lördagen men nej nej vi skulle flyga på fredagen upp genom bergen till det stora klipporna...
Vi gillar det
Då har vi besökt universal studios. Ameriknarna kan sitt effektsökeriande och de tog familjen Engström med storm. Vi blev även groteska och köpte matkuponger som gjorde att vi kunda äta så mycke vi ville under dagen, jag tappade suget när jag såg mammor föda sina skriknde barn med lökrinagr.
Venice Beach...vilken freak show
Inte jag, utan HAN!
Venice Beach...vilken freak show
Inte jag, utan HAN!
Den ständiga fajten om fläkten ska vara på eller inte
Så stort. För stort. Jag är liten. För liten.
LA är staden du inte klarar dig utan bil i, punkt slut.
Jag har tänkt tillbaka på det jag fick lära mig av barnen i Gräs Dalen, att det bara är förlorarna som åker buss i USA, pojken som sa det hade en känsla av förakt och avsky i rösten men tog genast bort det lika snabbt som det uppkommit när jag gav honom ett frågande öga, sen fortsatte vi spela basket..
I dagens moderna bil sitter jag i baksätet med GPSen i högsta hugg och navigerar, i framsätet till vänster sitter chaffören och sjunger med i hitsen, till höger sitter den ständigt pannkakssugna modern och fantiserar sig bort. Ett under att vi tar oss fram helskinnade genom LA gator och filminspelningar.
Dagens citat från min ömma mamma när vi äter en trevlig lunch på en uteservering;
"Men vänd dig om då! annars missar du horan"
Jag vänder mig inte om...
i will be back
En dag i LA
Vi sjunger för glatta livet
Vi springer genom regnet och sjunger "bullfest bullfest heeela dan". När vi inte har något underhållande väder så tänker vi tillbaka på Nilecitys storhetstid och drar "siste mohikanen"-skämt, då mår vi bra igen.
Vi har bott på Madonna Inn, ett hotel som amerikaner vallfärdar till, men ett hotel som familjen Engström rynkade läppen åt. Visst roligt men majestättiden hade hotellet på 70talet...temarum...vi fick det bajsbruna rummet.
Imorgon ber vi oss av till LA. Dessa är mina kompanjoner.
Vi har bott på Madonna Inn, ett hotel som amerikaner vallfärdar till, men ett hotel som familjen Engström rynkade läppen åt. Visst roligt men majestättiden hade hotellet på 70talet...temarum...vi fick det bajsbruna rummet.
Imorgon ber vi oss av till LA. Dessa är mina kompanjoner.
Vi bilar med bilen
Familjen är samlad igen. Det märks. Vi samtalar om strumpval på morgonen, om vilka som har dött på sistone och vad som väntar oss i Vegas. Inget utöver det normala.
Att åka highway 1 är en upplevelse. Vågor stora som femvångingshus rullar in över stränderna, bergen ser ut som mysiga gröna kuddar och chaffören säger konstant "stäng fönstrerna, jag orkar inte träna innerörat mer"
Mellan sovpauser och springa-in-i-liquor store-pauser så dras det Norman Bates skämt angående motelen vi åker förbi, men tydligen blir det för mycke för min mor när vi själva hamnar på ett motel med inga andra gäster, "nu slutar vi för ikväll" vad det sista jag hörde innan hon somna gott. Men imorgon är en ny dag, vilket betyder att vi ska diskutera nya strumpor och dra nya skämt samt se Hearst Castle.
Att åka highway 1 är en upplevelse. Vågor stora som femvångingshus rullar in över stränderna, bergen ser ut som mysiga gröna kuddar och chaffören säger konstant "stäng fönstrerna, jag orkar inte träna innerörat mer"
Mellan sovpauser och springa-in-i-liquor store-pauser så dras det Norman Bates skämt angående motelen vi åker förbi, men tydligen blir det för mycke för min mor när vi själva hamnar på ett motel med inga andra gäster, "nu slutar vi för ikväll" vad det sista jag hörde innan hon somna gott. Men imorgon är en ny dag, vilket betyder att vi ska diskutera nya strumpor och dra nya skämt samt se Hearst Castle.
i lobbyn
Ater en muffin. Dricker te. Relaxar i lobbyn medan de tva aldre ar och hyr en bil.
Motorvagen blir vart hem i tre veckor.
Motorvagen blir vart hem i tre veckor.
Hotel California
Turistbuss e feeet.
Nu ar foraldrarna har i San Francisco med mig och idag var vi fina turister och akte ut till alcatraz. Darefter var det buss runt i standen som gallde, i tre timmar. Perfekt. Titta, lyssna, ga ut posera och ta kort vid nat stort monument och skratta at turister som gick med tunga ryggsackar pa gatan. Ibland ar det allt skont att va fet turist och ta fram sin fetaste brytning ahhaaa.
Pa tis ger vi oss av ner for highway 1, och jag lovar att det allt kommer bli en och annan "ett paron till farsa i las vegas"- sekvenser under resans gang....ska forsoka halla er uppdaterade.
Sitter nu i lobbyn och en kines stirrar pa mig, sa dags att sluta!
Nu ar foraldrarna har i San Francisco med mig och idag var vi fina turister och akte ut till alcatraz. Darefter var det buss runt i standen som gallde, i tre timmar. Perfekt. Titta, lyssna, ga ut posera och ta kort vid nat stort monument och skratta at turister som gick med tunga ryggsackar pa gatan. Ibland ar det allt skont att va fet turist och ta fram sin fetaste brytning ahhaaa.
Pa tis ger vi oss av ner for highway 1, och jag lovar att det allt kommer bli en och annan "ett paron till farsa i las vegas"- sekvenser under resans gang....ska forsoka halla er uppdaterade.
Sitter nu i lobbyn och en kines stirrar pa mig, sa dags att sluta!
